Teknologiska Megasystemet

Hur gick järntillverkningen till i slutet av 1800-talet?
När man skulle få upp järnet så sprängde man i berget. I början använde man nitroglycerin vilket var väldigt farligt att hantera men samtidigt väldigt effektiv. Därefter experimenterade man med dynamit, vilket fungerade relativt bra men nitroglycerin var klart bättre än dynamiten. I slutändan använde man sig av spränggelatin. Det var den bästa metoden hittills. Samtidigt som man kunde kontrollera smällarna så var det också väldigt effektiv. Efteråt när man hackat upp malmen ur berget så transporterade man den ut via släde som drogs av hästar och oxar och sedan upp på tågen som körde malmen vidare.

Vad gjorde rallarna?
Rallarna byggde järnvägarna. Det var de lite fattigare i samhället som arbetade som rallare, de som inte hade råd att vara petig med jobbet. Det var många lantbrukare som sökte sig till att bli rallare eftersom att lönen var bättre som rallare än som bonde. Att vara rallare var ett ganska riskfyllt arbete och var väldigt fysiskt krävande. På den tiden så hade de inte samma teknik som vi har idag så man kan bara anta hur jobbigt det måste ha varit att lägga alla tunga järnspår.

Ge några exempel på nya eller växande orter runt sekelskiftet (1900) och berätta varför de växte eller uppkom.
Det som vi nu kallar Gällivare eller Malmberget är en stad som kom till omkring 1900-talet, 1888 om man ska vara exakt. Malmberget byggdes inte helt och hållet från grunden utan det fanns redan en liten kyrkby med dryg 250 invånare som kallades Gällivare. När arbetare kom till Gällivare med malmbanan som höll på att byggas så bodde dom först i Gällivare. Så småningom fanns det så många människor i byn så att arbetarna började bygga bostäder till sig själva och snart fanns det så många hus att man började kalla stället för ”kåkstaden”. ”Kåkstaden” var ingen fin plats, folket tyckte att det var en slum och ansedde att det var en skandal att folk bodde i den staden. Allt som tiden gick så kom det bara mer och mer invånare i staden för att arbeta och 1899 fick Malmberget en stadsplan och istället för att fortsätta att bo i ”kåkstaden” så revs den och människorna där flyttade till det som nu hette Malmberget. När tiden gick så blev malmindustrin bara mer populär och befolkningen i Malmberget ökade p.g.a tillskottet på arbeten inom Malmindustrin. Man fick mycket pengar på att arbeta i gruvan och järnvägarna så det var arbeten som många strävade efter. År 1900 hade Malmberget 7 000 invånare och var en av dom populäraste staden i länet, på den tiden så hade Luleå ca. 9 500 invånare och Gällivare närmade sig Luleås siffror snabbt.

Samtidigt som Malmberget kom till byggdes också civilisationen Kiruna upp. Anledningen till att Kiruna kom till var av samma anledning som man byggde Malmberget. Kiruna är en typisk malmstad och majoriteten som bodde där jobbade i gruvan. Allt som gruvan blev större så flyttade det bara mer människor dit tillsammans med sina familjer för att arbeta i gruvan.

I både Malmberget och Kiruna fanns det så många människor i staden så att det inte fanns bostäder åt alla. På den tiden fanns bara bostäder till ungefär en tredjedel av befolkningen och man fick så lov att dela husrum med andra familjer. Men allteftersom att gruvan växte så kunde man bygga nya bostäder men samtidigt så kom det hela tiden nya människor och trångboddheten var fortfarande ett problem.

Varför byggdes kraftverket i Porjus och när gjordes det?
När man väl hade bestämt sig för att bygga kraftstationen var det första förslag som togs upp Vakkakoski, som ligger drygt 20 km från Kiruna. Vakkakoski skulle vara den perfekta platsen att bygga kraftverket på. Den låg relativt nära både gruvan och järnvägen så det skulle vara ett säkert drag att placera kraftverket där. Däremot började man få tankar på att bygga ett kraftverk i Porjus.

I slutändan så bestämde man sig för att bygga kraftverket i Porjus, trots att det låg 120 km från Kiruna och att det skulle krävas upp till 80 000 volt att transportera energin. På den tiden hade man aldrig ens experimenterat med en spänning på 80 000 volt så det var en väldigt stor och riskfylld satsning de gjorde. Anledningen till varför det blev Porjus var att där skulle man få mest energi p.g.a älven som fanns där (Lule älv) och för att man ville utveckla industrin. Helt enkelt ville de göra nått nytt och på samma gång göra ett stort steg för utvecklingen framöver. Porjus var klar och redo för användning omkring 1915 och invigdes den 8 februari samma år.

Vad tror du hade varit annorlunda i Norrbotten idag om man inte hittat malm?
Jag tror att vi hade varit fattigare än vad vi är idag eftersom att malm och gruvindustrin ger oss ganska mycket pengar. Pressen och konkurrensen inom jobb hade varit mycket större eftersom att gruvan har väldigt många anställda och om den inte skulle ha funnits så skulle väldigt många vara arbetslösa. Jag tror också att vi skulle ha hittat någon annan resurs istället för malm. När vi hittade malm så på nått sätt så slutade vi leta efter andra resurser eftersom att vi hade hittat något att tillfredsställa våra behov. Om vi inte hittat malm så skulle vi fortfarande varit på jakt efter någonting annat, vad det skulle kunna ha varit får vi aldrig veta eftersom att nu hittade vi malm. Malm är nog en av den bästa upptäckten norrbottningarna har gjort genom tiderna om man tänker på följderna som kom. Vi är rika, vi har jobb och vi har en väldigt bra och användbar resurs som kan användas till många saker.

Det finns också en hel radda städer som kanske inte hade funnits om vi inte hade hittat malm. Exempelvis så skulle kanske inte Kiruna ha funnits. Gällivare, eller Malmberget, skulle ju ha funnits eftersom att den redan fanns från innan malmen upptäcktes men det hade knappast ha varit så stort som det är nu. Man vet ju aldrig men Gällivare kanske skulle ha dött ut om det inte vore för malmen, det lär vi ju aldrig få veta. En annan väldigt stort stad som påverkats av malmen är Luleå. Jag tror inte att Luleå hade varit så stort som det är nu men jag tror att den skulle ha funnits med på kartan dock inte under namnet Luleå.

I något parallellt universum på samma ställe som Luleå skulle  ha varit på är nu en liten by. Vill man handla något tar man nu bussen till Gammelstad. Kyrkbyn har expanderats och runt omkring den har nu byggts en civilisation. I detta universum har man aldrig hört talas om malm och om någon plötsligt skulle börja prata om det så skulle man tro att denna någon är galen. Som om att det skulle finnas en massa värdefulla stenar i ett hål i ett berg mitt i ödemarken som skulle förändra en massa människors liv...

Kiruna, Malmberget, Luleå och boden är bara några exempel på några platser som kanske inte hade varit den samma om vi inte hittat malm. Det är svårt att säga exakt vilka orter som har blivit påverkade av malm eftersom att väldigt många på ett eller annat sätt har påverkats.