Järntillverknings process.

När man ska få upp malm ut ur gruvan så spränger man. LKAB använder sig av en metod i sina gruvor som de tycker är väldigt effektiv och säker. Den kallar de skivrasbrytning. Den innebär att efter att man sprängt i berget så lastar de ut malmen underifrån gruvan via gångar i jorden. På så sätt kan de lasta med väldigt mycket malm, på samma gång som metoden är säker. Den här metoden försäkrar att de får med den mesta malmen som finns i gruvan och kvar lämnas gråberg och liknande oanvändbara stenar.

Efter det så transporteras malmen till LKAB där man separerar olika malm. Bl.a så plockar de bort gråberg som anses som ”orenheter”. Gråberg är en sten som inte klassas som malm och den separerar man och slänger bort när man anrikar. I anrikningsverket maler man också malmen för att få bort de inre ”orenheterna” t.ex natrium, fosfor och kalcium. Man fördelar även malmen och separerar de i olika typer av malm. Under anrikningsprocessen så får man bort en massa onödig vikt och plats när man ska skicka vidare malmen till SSAB med tåg och man renar man malmen från onödiga ämnen.

Sedan hamnar den nyrensade malmen i SSAB i Luleå där man har masugnar. I masugnarna värmer man upp malmen för att man vill få ut syren och så att malmen blir råjärn, denna process kallas reducering. När man ska smälta malm så måste man ha en så hög temperatur som upp till 1800 grader och för att ugnen ska kunna bli så varm så måste man elda med kol (koks och injektionskol) och då förorenar man ju malmen igen. För det var råjärn de ville ha och då kan man inte ha en massa kol i det utan man vill bara ha en lite kolhalt.  Så, efter att man tagit bort all syre ifrån råjärnet övergår man till LD-processen.

Nu återstår det bara att få bort kolen så har man råjärn. Först, efter att man har transporterat råjärnet från masugnen till LD-konverten i en flytande form så tar man bort svavlet. Då tar man en lans som man fyller med magnesium och kalciumkarbid och den lansen doppas i råjärnet och då ska svalvet bli en sorts gegga som man sedan häller bort från råjärnet.

Efter det så måste man ta bort kolen som man tillsatte i masugnen och för att göra det så måste man konstigt nog tillsätta syre i järnet. När man gör det så reagerar kolen på syren som släpps in och kolen och syren bildar en gas. Man fortsätter att blåsa in syre ända tills man har så mycket kol i järnet som var önskat. Dock får man inte ta bort för mycket kol från järnet för då har man inget järn längre utan då blir det stål istället.

         



Bildkällor:

SSAB, LD-processen
  
SSAB, Masugn